fredag 30 november 2007

Gårdagskvällens resultat

Drygt en timmes försening, ett gullpånkvrål, ett pre-pappigt sötpricksvrål och ett post-pappigt dito som resulterade i hela familjen i sängen.

Dumt av oss att lämna tillbaka den där lågenergilampan som gav ett romantic light i hallen. Som småbarnsförälder behöver man all hjälp man kan få.

torsdag 29 november 2007

Den som väntar på något gott väntar alltid jävligt länge

Maken ska komma hem från kort men oekonomisk utlandsresa (nästan två resdagar för tre timmars möte), och skulle enligt flygschema ha landat 22.20.

Planet var 30 minuter sent från Charles de Gaulle, och nu verkar det ha blivit ännu mycket mer senare om de fortfarande inte har landat.

Undrar hur många gånger barnen hinner skrika innan han kommer hem?

Hittills har jag räknat två vrål från Gullpånken (magrelaterade, troligen) och ett gnyende från Sötpricken.

måndag 26 november 2007

Föräldraförsäkring för FA-skattare

Hupp! Att det fanns en lucka i föräldraförsäkringen för FA-skattare visste jag inte.

Jävligt underligt.

Thou shalt not escape!

En lägenhet mittemot (den bredvid f.d. Gubbens) har precis sålts, och som numera obligatoriskt är sätter de nya ägarna igång och renoverar innan de flyttar in.

Rummen mot gatan sprejmålades t'exempel vita.

Fair enough. Men hade de aldrig tänkt att öppna fönstren igen?


Sprejmåla karm och bågar – bättre än klister!

lördag 24 november 2007

Mysteriet med de knaprade pelargonerna

Häromdagen när jag skulle vattna pelargonerna som står i trapphuset för vinterförvaring lade jag märke till att någon ätit på några av dem.


Lägg märke till den kala kvisten en bit ovanför mitten.

Idag fick jag förklaringen.



En larv!

Vilsamt

Hostigt lillbarn och dess förkylda pappa gick och lade sig att vila vid tio. Under tiden satt förkylda storbarnet och tittade på Molly.

Sen blev hon trött.



En rätt vilsam förmiddag för en förkyld mamma, på det hela taget.

fredag 23 november 2007

"18 Farsta strand 3 min"

Man missar precis en tunnelbana. Flåsande kommer man uppför trapporna och möts av skylten "18 Farsta strand 3 min". Okej, låter bra.

Så man ställer sig innanför dörrarna och stirrar ut i mörkret och det underkylda regnet. Förr i tiden hade man gått ut och ställt sig, för då rökte man. Men nu står man innanför, tillsammans med alla andra. Och stirrar ut i intet.

Efter några minuter vaknar man upp lite och tittar på skylten igen. "18 Farsta strand 3 min". Aha. Den här skylten måste man hålla koll på.

"18 Farsta strand 3 min".

Snöblandat regn.

"18 Farsta strand 3 min".

Mörker.

"18 Farsta strand 4 min".

Snöbla… Vänta lite! Fyra minuter nu. Äh.

Man tänker att man hellre stått på Oxford Circus och tittat på en skylt där det stod Elephant & Castle.



Skylten överraskar med att påstå: "19 Hagsätra 3 min".

Fem minuter senare kommer tåget.

torsdag 22 november 2007

Farmakologins landvinningar 2

Jaha, den där superäckliga medicinen smakar numera choklad.

Sötprickens pappa verkar vara mighty good på att suggerera sina barn.

Eller har han i lönndom slagit sig på hypnos?

onsdag 21 november 2007

Farmakologins landvinningar

Tänk så mycket olika medicin det finns!

Febernedsättande: den goda medicinen.

Hostdämpande: den starka alt. mellanäckliga medicinen.

Öroninflammationsmotverkande: den äckliga alt. "jag vill inte!"-"men du måste!"-medicinen.

Eller på farmaceuptiska: Alvedon, Mollipect och Kåvepenin.

söndag 18 november 2007

Gänget är tillbaka!

Yes, they're back!


Det här ser ju trevligt ut. Och det var det.

Synd bara att nattningen av Lille Pånken var en sån långdragen sak. Maken och jag fick hela 30 minuter tillsammans i soffan.

Kan man hypnotisera barn till att sova?

fredag 16 november 2007

"Nej, vi tänker inte ändra på vårt liv bara för att vi får barn"

Mycket förändras när man får barn, det vet man innan man får dem. Man kan inte göra saker spontant längre: gå ut och äta, ta weekendresor till London, gå på bio och ta en öl efteråt.

Vad man inte vet innan man får barn är att förändringen är så mycket mer genomgripande. Det handlar inte om utemat, resor eller biobesök, utan om så basala saker som att sitta på samma fläck och göra något mer än två minuter i taget. Mer än en minut i taget. Och har man barn som inte sover sådär jättebra om nätterna handlar det om att alltid vara på helspänn, dag som natt. Det finns liksom inga avslappnade stunder i barnens närhet.

Troligen blir det bättre. Någon gång. Men med en treåring och en ettåring i familjen är det realistiskt ungefär fem–sex år kvar till det där "någon gång". Eller ännu mer, herregud.

Jag förstår inte hur jag ska orka. Hur vi ska orka. Hur folk orkar. Efter några månader med två barn som vaknar vardera minst en–två gånger per natt förstår jag varför skilsmässofrekvensen är hög under åren med småbarn. Det krävs liksom inte mycket för att man ska kliva över gränsen från anständigt beteende och börja anklaga sin respektive för 1) barnens beteende, 2) vädret och 3) att hens chef ringer mitt i maten.

Men det är väl bara att köra på. Något annat går ju inte.

Förr eller senare flyttar de hemifrån.

Gourmetmat och förstklassig underhållning

Man måste ju äta gott när man är ensam!


Utskuren biff, ekologisk, från Scan. Insalata mista med senapsvinägrett. Pommes strips, Coops eget märke. Salsa Barbeque från GoGreen. Rioja.

Sedan blir det underhållning!


Americas Funniest Home Videos. Eller snarare reklampaus i AFV. Rioja.

Vader vill käka

Ensamtid = Izzardtid.

Voilà: Death Star Canteen


Mol allena

Maken har packat in barnen och sin svärmor i bilen och åkt till landet.

Jag ska vara ensam i två dygn, halleluja!

Men man kommer att sakna de här:

fredag 9 november 2007

Coiffure à la pälsmössa

Ja, den som nämns här.



Och då är den ändå i ett mindre pälsmössigt tillstånd.

Att ha och inte ha

Nej, det handlar inte om boken. Eller ens om filmen.

Jag Behöver Saker.
  • En ny morgonrock. Nu har jag morfars gamla, och även om det är en Pelle Vävare är den 40 år gammal och börjar bli trådsliten. Och efter sju års tvättar kan jag inte ens inbilla mig att den luktar morfar längre.
  • En ny mobil. Med bra kamera. Den gamla har några år på nacken och batteriet hänger inte med så bra längre. En Ericsson ska det vara. Man har ju aktier i det jävla skitbolaget.
  • En ny säng till Frida. Ja, jag behöver en ny säng till Frida. Så det så.
  • Ett nytt kök, badrum, sovrum. Garderober!
  • Ett ovalt uppläggningsfat, kanske 40 cm på längden?
  • En bättre klippning. Frisyren jag vill ha funkar inte, dags att inse det. Coiffure à la pälsmössa är ingen hit.
    Ah! Något jag faktiskt kan åtgärda ganska lätt – i morgon ringer jag Jonas.

Hm. Det kommer nog mer sedan.

torsdag 8 november 2007

Särskrivningsterapi

Ni läser väl Språktidningen?

I den aktuella pappersupplagan behandlas särskrivningens mentala följder.

Kanske har man ändå en liten lätt fobi?

The Deadly Mummy Trap

När vi skulle köpa säng till Frida letade vi efter en som hon inte skulle ramla ur. Och valde den här:

Sängen Kritter från Ikea – och ja, vi köpte påslakanet också.

Någon i bekantskapskretsen nämnde något om "bra med säng som en vuxen sover okej i" men det viftade vi bort. Vadå vuxen sova i sängen? Vi ska inte sova i barnens säng och bli en sån där löjlig familj som springer mellan sängarna på natten.

Frida älskar sin säng.

Det gör inte mamma. Ändå sover mamma ofta bredvid Frida i denna 165 cm långa och 75 cm breda säng. Ja, nästan varje natt. Ja, faktiskt springer löjliga familjen mellan sängarna mest hela natten.

Nu ska vi köpa en ny säng till Frida. Den blir nog den här:

Eller så.